Waldorfförskolepedagogik

Waldorfförskolan Snödroppen arbetar utifrån Rudolf Steiners anvisningar i antroposofi och den därpå grundade waldorfpedagogiken. Som grund för arbetet har vi den svenska Waldorfförskolans och Waldorfskolans läroplan ”En väg till frihet” och skolverkets Lpfö 18. 

Barnets utveckling; Ur ”En väg till frihet” 

Waldorfförskolans pedagogiska arbete utgår ifrån att barns utveckling följer vissa generella drag. Dessa drag skall ses som en fond, mot vilken varje enskilt barn utvecklas i sin egen takt.

Barnet 0-3år

För det lilla barnet är sinnesintrycken centrala, det är öppet inför världen och genom sinnena låter barnet omvärlden strömma in i sig. Småbarnstiden kännetecknas framför allt av att barnet härmar vad de närmaste vuxna gör och hur de är. Efterhärmningen sker inte bara i det yttre utan också på ett djupare plan. De vuxnas känslor och tankar och sätt att vara är föremål för barnets odelade intresse och tas upp av barnet. Genom sitt föredöme kan den vuxne uppnå långt mer i pedagogiskt avseende än genom förmaningar och förklaringar. Det lilla barnet tar också djupa intryck av vad som förekommer runt det och mår väl av att vistas i en lugn men samtidigt stimulerande miljö, där det i den vuxnes närhet kan utforska omgivningen, pröva sina växande förmågor och erövra nya färdigheter. Barnet reser sig, står, går, växer in i sitt modersmål och utvecklar praktiska färdigheter för att under slutet av tredje levnadsåret slutligen kunna möta sin omvärld på ett nytt sätt – som ett från omgivningen avgränsat själv. Under barnets strävan att lära känna sina närmaste medmänniskor, sin kropp och sin plats i tillvaron, tar det grundläggande steg i att utveckla sin egen personlighet och individualitet, de första stegen mot ”jagmedvetande”. Därför är det viktigt att barnet möts av lyssnande, kärleksfullt bejakande och goda förebilder.

Barnet 3-6år

3-6 åringen möter sin omvärld på ett annat sätt än det lilla barnet 0-3år. Med det nya ”jagmedvetandet” som 3-åringen har erövrat, som ofta kan upplevas som en slags ”trotsålder”, kan barnet mer medvetet relatera till sin omvärld. Leken som fram till dess främst har kännetecknats av upprepning, motoriska härmningar och övningar förändras nu till att bli interaktiv och allt mer fantasirik. Typiskt för barn i 3-6 års åldern är deras allt mer uppfinningsrika och kreativt invecklade lekar, kännetecknade av snabba växlingar mellan olika skeenden och påhittiga tilltag. I leken bearbetar barnen ständigt sina erfarenheter av olika företeelser i livet. Impulserna till leken kommer från det som barnet ser och uppmärksammar omkring sig, framför allt från pedagogernas arbete och från den konkreta omgivningen – möbler, lekmaterial etc. – samt från egna fysiska och själsliga behov. Nu njuter barnet av ökad kroppsbehärskning och balans och av en allt mer varierad språklig förmåga.

Nya ord tillägnas i ett hisnande tempo och prövas och värderas i lekarna med de andra barnen. Förskollärarens arbete går i hög grad ut på att förse barnen med rika tillfällen till byggekar, rollekar, konstruktionsprojekt, balansövningar, klättertillfällen och studier av de fyra elementens möjligheter Förskolläraren ger med sitt föredöme vägledning i hur man hanterar olika material, bistår med tekniktips och idéer så barnen kan tillverka vad de behöver och strävar efter att besvara barnens frågor bildrikt och levande. (Slut Utdrag ur ”En väg till frihet”)

Barnet är en individ med en unik skaparkraft. Tanke, vilja och känsla måste få möjlighet att utvecklas. Därför strävar vi i vår pedagogik att se till hela barnets väsen såväl till kropp, som själ och ande. Hörnstenar i pedagogiken är Förebild och Efterhärmning, Fri lek, Rytmer och Upprepning.

Förebild och Efterhärmning

Relationen mellan pedagog och barn/barngrupp har högsta prioritet. Barnens anknytning förändras och utvecklas genom åren på förskolan, och vi sörjer för att barn och föräldrar i största möjliga mån möts av samma pedagog vid lämning och hämtning. Pedagogerna fortbildar sig var vecka samt på utbildningsdagar och kurser för att genom alla år utveckla sin förebildlighet och kunskap om barnen och deras lärande och utveckling. Barn gör som vi gör, inte som vi säger och pedagogerna vinnlägger sig om att vara goda förebilder såväl i handling genom praktiska sysslor, hantverk som genom livsglädje, förundran, innerligt intresse för omvärlden och medmänniskorna. Som vuxna skapar vi den livsmiljö där barnens sociala utveckling tar sin form och där varje barn behöver få de gränser som leder till individualisering, självkänsla och trygghet.

Fri lek

Barnen tar intryck av precis allting i sin närmiljö. När ett barn sedan sätter igång med sin fria lek öppnar det dörren till sin inre verklighet. Då sätter det sina intryck i rörelse och de kommer fram på barnets alldeles unika sätt. Lekmaterialet är enkelt utformat, utan detaljer och finns i sparsamma mängder men tillverkat i naturmaterial av hög kvalitet. Det enkla materialet lämnar något kvar för barnets eget skapande. Genom fantasi och kreativitet skapas exakt det som de behöver för den aktuella leken. Leken är det uttrycksmedlet som står barnen närmast. Genom den bygger barnen en bro till den yttre verkligheten. I leken är allt möjligt och man kan prova olika roller, känslor, leva ut, bli förtrogen och få en förståelse och kunskap om världen och samspelet med andra. Vi vill inspirera alla barn till att ta plats och vara skapande människor – att leka och vi pedagoger vill utforma en miljö rik på olika sinneserfarenheter av konst, språk, musik, teater, material, naturfenomen, djur och växter som ger genuina intryck till barnens livsviktiga lek och lärande.

Rytmer

Att utforma verksamheten rytmiskt främjar en sund växling mellan lek och vila mellan inre och yttre aktivitet och uppbyggande och nedbrytande processer i kroppen. Barnen växer in i förskolans rytmer vilket skapar trygghet och förutsägbarhet. Barnen vet när dagens stunder för fri lek finns men förutsägbarheten skapar också utrymme för barnet att inte vilja något eller att föreslå något annat.

Dagsrytmen:

Dagen utformas så den får en in och utandning, samt igenkännbara aktiviteter med en tydlig rytm med sammanhängande stunder av fri lek. Årstidsaktivitet/hantverk, fri lek, städning, samling mellanmål utevistelse, lunch, vila mellanmål och utevistelse - fri lek. I småbarnsgrupperna är intervallerna kortare och det är tätare mellan måltiderna och med utrymme för en lång sovvila. Alla barn oavsett ålder har vila. En stund då både de yttre och inre sinnesorganen kan andas ut och barnet lär sig slappna av och vara med sig själv en stund i grupp. Utevistelse sker såväl på förmiddagen som eftermiddagen.
Veckorytm: Veckans olika dagar har sin välkända aktivitet så som bakning, vått-i- vått målning, skogsutflykt, modellering med bivax.

Årsrytmen:

Årets gång med dess årstider och fester genomtränger allt vi gör på förskolan så väl praktiskt i vuxen- och barn sysslor som i aktiviteter samt konstnärligt -pedagogiskt i sånger, lekar, ramsor sagor, dockspel och danslekar. Årsloppet speglar såväl skeendet i det yttre, naturens skiftningar som skeenden i människans inre. Årsloppet kan sägas utgöra en fond där var tid har sin färg och utformas från samma grund men tar sig olika uttryck vart år. Så avlöser tiderna varandra, något byggs upp, festen blir en höjdpunkt och sedan lever en efterklang av det barnen tagit upp för att sedan avlösas av nästa tid i årsloppet.

Upprepning

Genom upprepning av sagor, sånger, rörelseaktiviteter, hantverk ges barnen möjlighet till fördjupning, övande, igenkännande och samhörighet vilket väcker lust att kommunicera. Waldorfpedagogiken vill ge varje barn möjlighet till en egen erfarenhetsskatt i form av sinnliga minnen som en grund för ett mer abstrakt lärande i skolåldern. Till exempel berättas en och samma saga under veckan för att barnen skall hinna bygga upp inre bilder av sagans innehåll som fördjupas och blir allt mer livfulla. I slutet av veckan kan sagan bli ett spel där barnen själva får dramatisera historien.

Rörelse – drivkraften i barnets utveckling

Barnets egen rörelse allt ifrån de första viljestyrda huvudvridningarna som spädbarn till sexåringens trädklättrande och avancerade balansgång driver utvecklingen och lägger också grunden för andra förmågor. Genom utvecklandet av grov och finmotoriken mognar och struktureras hjärnan och ett fundament för den känslomässiga, sociala och intellektuella utvecklingen skapas. Barnet behöver en miljö där det såväl inne som utomhus kan utveckla och individualisera sin motorik i hela sin potential. Att utveckla handdominans, kunna korsa medellinjen och medvetet kunna föra sig själv i alla rumsriktningar är så väl en angelägenhet för rörelseglädjen och kroppsmedvetandet som för abstrakt förståelse av tex matematik, geometri, orientering, kartor. Att såsom litet barn kunna hänge sig och följa med i överskådliga processer i det tredimensionella vanliga rummet t.ex. från frö till blomma, från ax till bröd eller från träd till käpphäst utvecklar, ger kraft, riktning och struktur åt det egna tänkandet.
Förskola och Hem För att kunna utvecklas behöver barnet känna tillit och trygghet. Genom förskolans och vårdnadshavarnas nära samarbete skapas grunden för barnets tillit, anknytning och förtroende. Samsyn kring dess behov, förmågor och krafter lägger grunden för barnets hälsa och vilja till livslångt lärande.

”Ta emot barnet i vördnad,
uppfostra det i kärlek,
lämna det i frihet”

Rudolf Steiner

Ett år på Snödroppen

Vi följer årsloppets gång så som det uppenbaras i naturen, kulturen och traditionen. Genom att uppmärksamma dessa växlande livsskeenden skapar vi en rik miljö fylld av igenkännande, sammanhang och mening som grund för barnets utforskande och lärande.

Snödroppen

Waldorfpedagogiska länkar

- www.waldorf.se (drivs av RWS - Riksföreningen Waldorfförskolornas Samråd - en förening som vill främja samarbetet mellan Waldorfförskolorna i Sverige och internationellt, samt Waldorfförskolefederationen - ett samarbetsorgan för waldorfskolorna i Sverige)
- www.antroposofi.info ”en sajt som lyfter fram, belyser och undersöker företeelser som antingen är inspirerade av antroposofi eller som kan ge perspektiv på föreställningar kring antroposofin som idé.”